Resumé över våra två första veckor i Thailand!

I skrivande stund sitter jag på vårt finfina rum på 3 Sis Bed & Breakfast och tänkte försöka mig på att resumera de två veckorna som jag hittills har spenderat här i Thailand.
Efter en väldigt smidig flygresa ( tack för det Thai Air!) mötte jag upp Ville på Phukets immigrationskontor där han förlängde sitt visum. Jag blev hel igen efter 6 veckors längtan och saknad. Vi åkte vidare till Phi Phi och jag flyttade in i Villes lilla bungalow på Valentine’s. I en bungalow längre bort bodde Marcus, Villes vapendragare de senaste veckorna. Även om jag fick känslan av att jag störde lite i deras spirande ”bromance” så hade vi väldigt skoj de dagar som följde innan det skulle bli dags för Marcus att åka hem till Sverige. Vi ägnade oss åt att äta sen frukost på det söta lilla caféet bredvid, hänga lite på stranden, äta god middag och lyssna på, minst sagt intensiv, musik på Stones Bar på kvällarna. Däremellan hann vi med att göra ”fun dives” och ta massor med bilder. Ytterligare en ny dimension har lagts till dykningen nu när jag kan ta bilder på allt fint som jag får ta del av där nere.
Sedan var det dags för allvar- att ta sig an Padi Rescue Diver course. Med Ville som min instruktör gick det bra, trots kombinationen två mer eller mindre flamsiga Dive Masters (finnen Jussi och spanjoren Ramon), som spelade de olycksoffer som jag skulle rädda gjorde att Ville fick säga ifrån ibland. Ni förstår ju själva att det blir lite svårt att hålla en viss nivå av seriositet när man ska ropa ”can someone order a pizza please” istället för verklighetens ”can someone call emergency medical care” för att undvika missförstånd bland dykare runtomkring.
Nu är jag i alla fall en certifierad PADI Rescue Diver och känner mig stolt över det. Jag vet hur man ska rädda dykare som av olika anledningar hamnar i nöd både under och över ytan- men jag hoppas givetvis på att jag inte ska behöva göra det!
Sammanfattningsvis präglades vår tid på Phi Phi av socialt samkväm med de andra dykarna från Moskito Dive Center, sena middagar och trevliga barhäng (och så lite kortspel på verandan förstås). Många dyk, varav ett ballt nattdyk där vi dök kring Tsunami Memorial på havets botten. Ett monument som har satts upp för att hedra alla nationer som förlorade sina landsmän.
Efter Phi Phi åkte vi ”hem” till huset i Khao Lak för ett par dagars slappande. Vi bokade flygbiljetter och boende till Chiang Mai, boende i Bangkok och letade efter hus att hyra på Bali. Om det blir till att hyra hus eller inte har vi inte bestämt än, men det är något som vi gärna vill! Vi umgicks med Villes föräldrar över goda måltider och slappande i poolen. Jag streckläste Elisabeth Gillberts bok ”Committed” som, kort och gott var fantastisk.
Villes föräldrar, samt deras kollega Markus, bestämde sig också för att åka till Chiang Mai och här är vi nu. Det är väldigt spännande att vara i en ”storstad”, det är stor skillnad från ö-livet på Phi Phi och hemmalivet i Khao Lak. Trafikbuller, massa människor, affärer och stånd överallt, men trots det en väldigt välkomnande stad med spännande omgivning. Det är utsmyckade tempel överallt och glada orangeklädda munkar som bjuder in till ”munk chat” på speciella ställen.
Vi har hittills hunnit prova ”fish spa” där man stoppar ner fötterna i ett akvarium som är fullt av fiskar som älskar att äta döda hudceller och annat äckligt så de går till attack så fort fötterna har placerats på bottnen. Jisses vad det kittlades- har inte varit med om något liknande! Jag fick pressa ner mina ben genom att hålla mig hårt på låren för att inte reflexmässigt dra upp fötterna från en sådan pinande behandling. Men fötterna kändes faktiskt renare och lenare efteråt.
Vi har även besökt en skola för blinda barn och fått massage av några unga elever som bl.a. lär sig thai massage. Det var en häftig känsla att bli masserad av någon som bara kände sig fram- det blev mer instinktivt. Hon som masserade mig var 13 år men riktigt stark och jag är säker på att hon kommer bli en imponerande massös om det är det hon väljer att jobba med sen.
Idag ska vi lära oss att laga vegetarisk thaimat. Under tre timmar ska vi tillaga nio rätter som jag hoppas att vi kommer kunna bjuda på någon gång i framtiden! Eventuellt ska både vårt besök på skolan samt matlagningskursen bli uppkommande reportage i Hälsa.
Imorgon hoppas vi på att kunna ta oss utanför staden och besöka Doi Suthep, ett tempel som ligger uppe på ett berg, eller ev. ta oss till ett djurreservat för elefanter, där en kvinna har ägnat många år åt att ta hand om elefanter som farit illa och som, genom det här stället, informerar lokalbefolkningen och turister om dessa fantastiska djur.
På torsdag bär det av till Bangkok- en helt ny stad för mig att upptäcka!

Carro: I skrivande stund sitter jag på vårt finfina rum på 3 Sis Bed & Breakfast och tänkte försöka mig på att sammanfatta de två veckorna som jag hittills har spenderat här i Thailand.

Efter en väldigt smidig flygresa (tack för det Thai Air!) mötte jag upp Ville på Phukets immigrationskontor där han förlängde sitt visum. Jag blev äntligen hel igen efter 6 veckors längtan och saknad! Vi åkte vidare till Phi Phi och jag flyttade in i Villes lilla bungalow på Valentine’s. I en bungalow längre bort bodde Marcus, Villes vapendragare de senaste veckorna. Även om jag fick känslan av att jag störde lite i deras spirande ”bromance” så hade vi väldigt skoj de dagar som följde innan det skulle bli dags för Marcus att åka hem till Sverige. Vi ägnade oss åt att äta sen frukost på det söta lilla caféet bredvid, hänga lite på stranden, äta god middag och lyssna på, minst sagt intensiv, musik på Stones Bar på kvällarna.

Däremellan hann vi med att göra ”fun dives” och ta massor med bilder. Ytterligare en ny dimension har lagts till dykningen nu när jag kan ta bilder på allt fint som jag får ta del av där nere.

Sedan var det dags för allvar- att ta sig an Padi Rescue Diver course. Med Ville som min instruktör gick det bra, trots kombinationen två mer eller mindre flamsiga Dive Masters (finnen Jussi och spanjoren Ramon), som spelade de olycksoffer som jag skulle rädda, vilket gjorde att Ville fick säga ifrån ibland. Ni förstår ju själva att det blir lite svårt att hålla en viss nivå av seriositet när man ska ropa ”can someone order a pizza please” istället för verklighetens ”can someone call emergency medical care” för att undvika missförstånd bland dykare runtomkring.

Nu är jag i alla fall en certifierad PADI Rescue Diver och känner mig stolt över det. Jag vet hur man ska rädda dykare som av olika anledningar hamnar i nöd både under och över ytan- men jag hoppas givetvis på att jag inte ska behöva göra det!

Sammanfattningsvis präglades vår tid på Phi Phi av socialt samkväm med de andra dykarna från Moskito Dive Center, sena middagar och trevliga barhäng (och så lite kortspel på verandan förstås). Många dyk, varav ett ballt nattdyk där vi dök kring Tsunami Memorial på havets botten. Ett monument som har satts upp för att hedra alla nationer som förlorade sina landsmän.

Efter Phi Phi åkte vi ”hem” till huset i Khao Lak för ett par dagars slappande. Vi ägnade delar av dagarna till att bokade flygbiljetter och boende till Chiang Mai, boende i Bangkok och letade efter hus att hyra på Bali. Om det blir till att hyra hus eller inte har vi inte bestämt än, men det är något som vi gärna vill. Vi umgicks med Villes föräldrar över goda måltider och slappande i poolen. Jag streckläste Elisabeth Gillberts bok ”Committed” som, kort och gott, var fantastisk!

Villes föräldrar, samt deras kollega Magnus, bestämde sig också för att åka till Chiang Mai och här är vi nu. Det är väldigt spännande att vara i en ”storstad”, det är stor skillnad från ö-livet på Phi Phi och hemmalivet i Khao Lak. Trafikbuller, massa människor, affärer och stånd överallt, men trots det en väldigt välkomnande stad med spännande omgivning. Det är utsmyckade tempel överallt och glada orangeklädda munkar som bjuder in till ”munk chat” på speciella ställen.

Vi har hittills hunnit prova ”fish spa” där man stoppar ner fötterna i ett akvarium som är fullt av fiskar som älskar att äta döda hudceller och annat äckligt så de går till attack så fort fötterna har placerats på bottnen. Jisses vad det kittlades- har inte varit med om något liknande! Jag fick pressa ner mina ben genom att hålla mig hårt på låren för att inte reflexmässigt dra upp fötterna från en sådan pinande behandling. Men fötterna kändes faktiskt renare och lenare efteråt.

Vi har även besökt en skola för blinda barn och fått massage av några unga elever som bl.a. lär sig thai massage. Det var en häftig känsla att bli masserad av någon som bara kände sig fram- det blev mer instinktivt. Hon som masserade mig var 13 år men riktigt stark och jag är säker på att hon kommer bli en imponerande massös om det är det hon väljer att jobba med sen.

Idag ska vi lära oss att laga vegetarisk thaimat på restaurangen Taste From Heaven. Under tre timmar ska vi tillaga nio rätter som jag hoppas att vi kommer kunna bjuda på någon gång i framtiden! Eventuellt ska både vårt besök på skolan samt matlagningskursen bli kommande reportage i tidningen Hälsa.

I morgon hoppas vi på att kunna ta oss utanför staden och besöka Doi Suthep, ett tempel som ligger uppe på ett berg, eller ev. ta oss till ett djurreservat för elefanter, där en kvinna har ägnat många år åt att ta hand om elefanter som farit illa och som, genom det här stället, informerar lokalbefolkningen och turister om dessa fantastiska djur.

På torsdag bär det av till Bangkok- en helt ny stad för mig att upptäcka!

5 Responses to “Resumé över våra två första veckor i Thailand!”

  1. PoM skriver:

    Hej
    Kul att ni kommit igång med skrivandet. Varje nytt inlägg blir till en njutning för oss som följer resan. Ser fram mot bilderna.
    Grattis till certifikatet (och pizzan?), men vi håller tummarna för att kunskapen inte skall behöva användas. Kram till er båda och nu skall vi gå in på nätet och kolla upp Chiang Mai.

  2. Marcus skriver:

    Du störde inte ett dugg Carro! Det var däremot väldigt trevligt att träffa dig, synd att hälsan min inte höll för mer äventyr. Vi får fortsätta att jobba på bromancen när ni kommer hem, jag har hört att en bromance är bäst om man är tre! Ha det kung! (det är kallt hemma)

  3. MonPer skriver:

    Hej raringar, vi undrar här i Thung Khamin hur det gick med elefanterna? Fick ni nån snabeldusch? Och några bilder vore fint! Ha det gott!

  4. permon skriver:

    Tycker ni är sega med att skriva om vad som händer man undrar ju om ni bara får ett ryck o sen, tja så händer ingenting. SEGT tycker PER

  5. MonPer skriver:

    Kära ViRro, det ser ut som om ni har det underbart. Fina bilder och härliga texter ni förmedlar här. Jag är inte ett dugg avis … så det så. I Thung Khamin är det så in i h-e varmt och vi har 5 dar kvar i detta underbara paradis. Det ska bli skönt att känna på lite snö … Godingar, njut och ha det gott tills vi ses hemma i svedala.
    I you are happy, we are … MonPer

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.