Ville: Vi landade i Sydney runt niotiden på söndagkvällen den 21:a februari. Vi hade bokat sängar i ett 6-bäddsrum på Alfred Park Accomodation och pick-up från flygplatsen skulle ingå i priset. När vi ringde till dem efter att ha hittat våra väskor på bandet sa de att vi skulle gå ut till en viss hållplats och vänta på en särskild minibuss, vilket skulle kosta $14 per person som de skulle betala oss när vi kom fram. Det kom många minibussar men ingen från det företaget, och de andra förarna sa att de förmodligen stängt för dagen. Vi ringde till Alfred Park men fick inget svar. Efter dryga 45 minuter vid hållplatsen ringde vi igen och kom fram. Vad tusan höll de på med? ”Om bussarna har slutat gå kan ni ju också ta en taxi, det borde kosta 25-30 dollar.”

Så en taxi skulle bli som mest två dollar dyrare för oss än att åka minibussen som aldrig kom? Det kanske de kunde ha nämnt första gången vi pratade med dem! Vi kom i alla fall fram till slut, trots att taxichauffören så klart körde en längre rutt och taxametern slutade på närmare $40. (Man skulle tydligen be dem köra en annan väg, något som hotellpersonalen också glömt berätta för oss.) Ägaren, som hade sena skiftet i receptionen, förstod nog att vi var på dåligt humör efter att ha fått vänta på ingenting och blivit blåsta på taxiresan, så han var smart och drog av de $40 från vår nota. Vi hade dessutom lite extra flyt; det hade råkat bli fullt i 6-bäddsrummen så vi fick ett eget rum med tre sängar i för hela vistelsen!

Morgonen därpå var det varmt och soligt. 30-33 grader ungefär, men lyckligtvis inte lika fuktig värme som i Bangkok. Vi promenerade genom Prince Alfred Park (som låg på andra sidan vägen och har gett gästhuset sitt namn) och Belmont Park innan vi stannade och åt god lunch i stan. Sedan strosade vi på gatorna och genom Hyde Park innan vi kom fram till vårt första mål: Royal Botanic Gardens. Vid första anblick även det en park om än med lite mer blandad flora, men när man höjer blickarna mot trädkronorna inser man att här bor mer än bara vackra blommor. I några av dem hängde fullt av vad som såg ut som fladdermöss men i själva verket var flygande hundar (eng. ’flying fox’)! De gled konstant fram och tillbaka mellan träden ovanför våra huvuden och gav ifrån sig små tjut då och då. Vi såg även ett par läskiga spindlar, några kakaduor och stora vita och svarta fåglar med långa näbbar som traskade omkring på marken.

[singlepic id=218 w=420 float=center]

Royal Botanic Gardens sträcker sig ända ner till havet, och när vi närmade oss vattnet såg jag för första gången operahuset och Harbour Bridge på avstånd. Efter ytterligare en halvtimmes promenad var vi framme vid trappan som leder in i operahuset och efter en välbehövlig glass sittandes på den tog vi några fina bilder med Sydneys gräddvita landmärke som bakgrund. Strax efter det fällde jag en tår inombords när batteriet i kameran dog och Carro av vana lämnat sin hemma, så följaktligen fick vi tyvärr inga bilder på hur operahuset färgades orange av solnedgången. (De andra två dagarna var det mulet!) Desto större anledning att åka till Sydney igen, antar jag!

Andra dagen promenerade vi österut. Från Alfred Park upp genom Surry Hills, ett mysigt bostadsområde med många branta backar, vidare in på Oxford Street med coola affärer och sedan hela vägen till Paddington och King’s Cross. Det senare är stadsdelen som drar till sig de på resande fot med sina många backpackerställen, internetcaféer, barer och små affärer där man kan köpa till exempel brittiskt godis. Vi fyllde på glasstanken och tog oss sedan ner i tunnelbanan för att åka två stationer till mitten av smeten, Town Hall.

Det var så nära vi kunde komma Sydney Aquarium med tunnelbanan. När vi kom upp till gatunivå tornade skyskraporna upp sig runtom oss. Vi gick genom Queen Victoria Building med dess blandning av mellandyra och svindyra butiker och svängde ner mot Darling Harbour när vi kom ut på andra sidan. Snart var vi framme vid akvariet och såg annonsen på taket för deras nyaste inneboende; dugongen. Vi spenderade dryga två och en halv timme bland alla våra vänner från havet (se bilderna) och när vi kom ut igen var det mörkt och vi var hungriga som vargar. En kort taxiresa till The Rocks (ett område precis mellan operahuset och Harbour Bridge där det finns många fina affärer på dagen och restauranger på kvällen) kunde vi unna oss efter att ha promenerat åtskilliga kilometer under dagen. Vi hittade en mysig pizzeria där jag, som den alltjämt mindre bemedlade av oss två med mina timanställningar, blev bjuden på ljuvlig pizza och Corona med lime av min söta soon-to-be vikarierande chef till flickvän! Efter middagen tog jag några bilder på operahuset by night men det började snart regna så vi tog en bulle hem för att blogga om Chiang Mai.

Sista dagen var shoppingdagen. Vi skulle behöva åka till flygplatsen runt tre på eftermiddagen, så vi var uppe tidigt för att hinna in till butiksgatorna runt Town Hall igen. Vi hittade JB Hi-Fi, Australiens motsvarighet till Elgiganten, och jag fastnade naturligtvis bland elektroniken medan Carro kollade kläder i butiken bredvid. Jag investerade i en fin liten kameraväska och haffade även ett extra batteri för att undvika att någonsin gå miste om vackra solnedgångar igen. Carro hittade två fina klänningar och släpade mig sedan ut därifrån.

Efter en sväng in i en surfshop där jag köpte ny Billabong-plånbok och Carro ett par shorts var det dags att röra sig mot lunch och sedan hemåt. Att ta sig till flygplatsen gick smidigt, men utanför terminalen glömde vi Carros påse i en bagagevagn – vilket vi inte insåg förrän långt senare – så de klänningarna och shortsen såg vi tråkigt nog aldrig mer.

Så snart vi checkat in och handlat tax free-vodka och Haribo-björnar till våra vänner Robyn och Church på Bali var det dags för boarding. Men var inte ledsen Australien, vi kommer ju snart tillbaka!

[nggallery id=5]