[singlepic id=332 w=530 float=center]

Carro: Just nu sitter jag på terassen utanför vårt hotellrum på Green Hill i Labuan Bajo, Flores och ser ut över hamnen och den vackra skärgården. Igår eftermiddag när vi kom hit hade vi precis överlevt en 26-timmars resa bestående av nattbuss, färja, minivan och färja igen-pust och stön (alla flyg till Flores var uppbokade och denna resrutt kostade en fjärdedel av flygbiljettspriset). Så nu sitter vi här och ska snart bege oss ner till stan för att boka en liveaboard, skälet till att vi har tagit oss såhär långt österut i Indonesien.

Men vad har vi då haft för oss sen vi lämnade Sydney (och min påse kläder) för att åter ta oss till varmare breddgrader och Bali? Svaret är att vi mest har slappat, planerat vår vistelse i Indonesien och tänkt igenom i vilken ordning vi vill ta oss runt till de fem eller så av 14000 öar vi hinner med att besöka den här gången.

Vi började som sagt på Bali, där vi plötsligt inte hade någonstans att bo när vi landade. Detta faktum kom faktiskt att ändra på hela vår tidigare planering för denna del av resan. Vi hade nämligen försökt att boka ett hus i Desa Sanctuary när vi fortfarande var i Sydney. Desa ägs av ett äldre amerikanskt par och de erjbuder olika sorters hus i en väldigt mysig miljö. Men av olika skäl lyckades vi inte riktigt få ihop bokningen, så när vi satte oss på planet för att flyga dit hade vi i sista minuten ordnat så att vi kunde sova den första natten hos våra vänner Church och Robyn. Dagen efter skulle det visa sig att Desa hade skickat ett mail till oss där vårt tilltänkta hus precis hade blivit ledigt medan vi satt på planet, men detta såg vi ju inte förrän dagen efter och då hade vi redan bestämt ett annat upplägg för vår vistelse.

Vi stannade två nätter i Ubud, Bali och bodde alltså hos våra vänner i deras hus. Inte nog med två familjära ansikten, i huset bodde även Hiro, en 2½ månad gammal hundvalp som trots sina tama försök att skrämma iväg oss främlingar med vad han trodde var riktiga hundskall, senare la sig på rygg och ville bli kliad, lekt och gosad med. Kvällarna ägnade vi åt att prata om Balinesisk kultur (som skiljer sig mycket från övriga Indonesien), berätta om vad som har hänt i våra liv sen vi sågs i Thailand för ett år sedan och förstås prata om Church och Robyns liv på Bali. De har bott här i ca 6 månader nu och jobbar med Bali Spirit Fesitval, som är ett stort arrangemang med olika yoga-workshops, musikevents, organisk frukt- och grönsaksmarknad och mycket mer. Vi besökte även en organisk restaurang, åkte förbi Monkey Forest som är en helig plats fylld med apor och som vi ska besöka mer när vi kommer tillbaka och bokade så småningom ett hus där vi ska bo de sista tio dagarna i Indonesien.

Från Ubud åkte vi, med hjälp av minibuss och speedboat, till den lilla ön Gili Trawangan, som ligger sydväst om Bali. Denna ö är känd för att ha en väldigt avslappnad atmosfär och det man gör allra bäst där är att slappa, så det var vad vi gjorde. Under våra sex dagar där så tog vi långa sovmorgnar i vår mysiga bungalow, åt frukost på stranden, snorklade, bloggade, läste och hade det bra. Vi snorklade i det klarblåa 30° varma vattnet vilket senare ledde till att vi ägnade en dag åt att dyka på två olika ställen runt ön. Under våra dyk som var överraskande bra (vi hade hört att dykningen inte skulle vara speciellt spektakulär) såg vi bl.a. bläckfiskar och flera sköldpaddor, och icke att förglömma de små makrodjuren, olika sorters färgglada nackensnäckor (nudibranches) som är olika små sniglar utan skal.

Vi gick även runt hela ön, vilket tar ca 2½ timme (iallafall om man stannar och fotar ganska ofta som Ville gjorde) i solnedgången och skymningen vilket var ett litet äventyr speciellt när man har foträta skor såsom flip-flops på sig. Och för andra gången under vår resa fick vi se ett snorkeltest, den här gången för två svenska divemasters. Detta var dock mycket snällare än det på Phi Phi och inte riktigt lika blött.

Från Gili T (som vi säger i branschen) åkte vi sedan till den förhållandevis stora ön Lombok för att försöka styra upp våra möjligheter att ta oss vidare till Flores. Vi stannade bara en natt på ett billigt men fint hotell, Batu Bolong i Senggigi. Lombok är en ö som definitivt kräver en längre vistelse för att kunna beskrivas, men av det jag såg verkar det som den innehåller det mesta. Vackra berg, vidsträckta stränder och storstäder (i huvudstaden Mataram bor det en miljon människor), små fiskebyar och stora lyxiga resorts och allt däremellan. När det stod klart att vi inte skulle få ett flyg till Flores förrän den 8:e mars så bestämde vi oss för att ta pinan-i-arslet (pardon my french) alternativet men vi klarade det eftersom undertecknad nu sitter och svettas i Labuan Bajo som tidigare nämnts.

Trots oklara avgångstider som ledde till många och stressande väntetimmar, friåkare som nästan satt i knäet på oss stundvis, en väldigt engagerad indonesisk lärare som ville prata skolsystem, jordbrukssystemet i Sverige samt pedagogik/didaktik, alltmedan han övade sin engelska med mig under den sista färjeturen (när det jag ville mest var att sova) och inte minst de otaliga indoneser som i princip säger vad som helst för att lura en att betala överpriser (detta verkar dessvärre gälla generellt för större delen av Indonesien och kan vara mer än tröttsamt när man kommer på en själv med att knappt våga lita på någon information man får för att man tror att man blir lurad), så kan jag iallafall säga att vi har det fantastiskt här. Vi njuter av värmen, maten och människorna och blir ständigt påminda om att vi är i en av de största muslimska samhällena i världen, då vi ibland blir (speciellt jag känns det som) uttittad som om vi vore från utomjordingar, vilket kanske var som allra tydligast nu när vi åkte som de enda turisterna från Lombok till Flores. Även de ständiga utropen från minareterna här i närheten, som mest låter som olika besatta och röstuppvärmande övningar, låter oss inte glömma att vi är legal aliens här.

(Vi har tyvärr inte hunnit skriva några bildtexter till bilderna nedan än, men det kommer så snart vi har tid! Ni får föreställa er lite roliga beskrivningar så länge!)

[nggallery id=6]