Eat, Dive, Love

Carro: Väl tillbaka från vårt dykäventyr runt Komodo såg vi fram emot en avslappnad tid i Ubud. Vi flyttade in i vårt fina hus Rumah Tinggi som betyder ”det höga huset”, vilket innebar en vacker utsikt över husens gemensamma pool samt över muren till risfälten. Vi blev väl omhändertagna av byns främsta hushållerska, Taman, som varje dag hälsade med ett stort leende och alltid var redo att svara på frågor eller ge information om allt vad en gäst kan tänkas vilja veta. Varje morgon kom hon till vårt hus med frukost, yoghurt och färsk frukt! Eftersom vi numera hade ett eget kök kunde vi själva lägga till god juice, rostat bröd med div. pålägg, kaffe och annat som utgör en fulländad hotellfrukost.

Det är svårt att beskriva stämningen och miljön i Ubud. Trots att det är fullt med folk så är alla så avslappnade och det känns aldrig stressigt trots alla affärer, restauranger och oräkneliga personer som frågar om man behöver en taxi. Hela atmosfären inbjuder till att varva ner och ta hand om sig själv, andra och miljön — de ekologiska restaurangerna, hantverksaffärerna, utflykterna som erbjuds runtom på Bali, Ubuds otaliga span samt yogastället Yoga Barn som verkar som ett nav för ett flertal olika systerorganisationer.

Låter det flummigt? Det är det utan tvekan. Vid ett svagt ögonblick beskrev jag restaurangen Kafé som en institution för sökande kvinnor som har läst Eat, Pray, Love och som sitter och smuttar på sin dagliga shot av vetegräs och läser uppföljaren Committed. Dessa kvinnor är förstås ljusår från mig själv, som läst båda böckerna men aldrig någonsin skulle välja någon gräslig shot framför en färskpressad ananasshake! Hursomhelst, har man ett öppet sinne och låter alla själasökande yogisar göra sitt så är Bali (och speciellt Ubud) en av de finaste platserna man kan besöka.

Vi tog del av yogakulturen en dag då vi provade den något utmanande formen Forrest yoga, som handlar mycket om balans och corestabilitet. Det var roligt, svettigt och vackert i och med att klasserna hålls på övervåningen i ovan nämnda Yoga Barn så man ser ut över risfälten medan man koncentrerar sig på att inte trassla in sig för mycket i olika svåra positioner.

Under våra första dagar i Ubud njöt vi av det rika restaurangutbudet, hårdhänt massage för både fötter, nacke och rygg, fantastisk italiensk glass (som förmodligen smakar bättre än vad den gör i Rom), shopping, avslappnande dopp i vår pool och trevligt umgänge med våra vänner Robyn och Church. Som Ville nämnde i vårt förra blogginlägg firade vi även Nyepi i dagarna två. Vi har många bilder på de fantastiska ogoh-ogoh-statyerna som paraderades runt huvudgatorna och den stora ängen/fotbollsplanen mitt i Ubud.

Robyns vän Mary kom dagen efter Nyepi och hon flyttade in i huset bredvid vårt. Vi lät henne vila en dag efter hennes långa flygtur, men drog sedan med henne ner till södra Bali på kvällen. Vi hade hyrt en chaufför med en stor bil och åkte sammanlagt sju personer tillsammans till en restaurang på stranden där de grillade färsk fisk och skaldjur på kokosnötsskal. Vi åt åtskilliga kilon räkor, musslor och fisk och det smakade himmelskt. Att resan tur och retur tog cirka fyra timmar gjorde alltså ingenting!

Dagen efter så drog vi och Mary ut på en guidad cykeltur. Vi blev upphämtade på morgonen och åkte bil till en plats närheten av Balis högsta punkt, Gunung Agung, som är en 3142 meter hög aktiv vulkan. Vi åt frukost och njöt av den mäktiga utsikten över detta gigantiska berg innan vi åkte vidare till en kaffe- och chokladodling. Vi fick lära oss om hur kaffe och choklad blir till och fick smaka på olika sorters kaffe, varm choklad och té. Vi smakade bland annat på det exklusiva kaffet kopi luwak som utvinns ur spillningen av det kattliknande djuret indisk palmmård. Palmmården äter bara de bästa sorterna av kaffebönorna, och efter att de har passerat djurets system kan kaffebönorna (som djuret inte kan smälta) plockas ur dess avföring för rengöring och rostning. Man måste ju prova allt eller hur? Efter besöket hoppade vi på våra cyklar och lyckligtvis var det i princip bara nedförsbackar på hemvägen. Vi stannade och tittade på risfälten och fick veta mer om dessa, som är en stor del av Balis kultur. Vi fick även veta mer om hinduismen, olika ritualer, kastsystemet och familjelivet. Turen avslutades hemma hos den balinesiska familj som äger cykeltursföretaget där vi bjöds på en superb balinesisk buffé.

Mary fick inte vila sig än, för dagen efter cykelturen åkte vi ner till Tulamben och dök på vraket USS Liberty som sjönk 1942. Mary hade aldrig dykt tidigare men fick hjälp av Robyn och Church. Med oss hade vi även vår vän Magnus som kom till Bali dagen innan samt en holländsk tjej som var med på cykelturen. Vraket var fantastiskt att dyka på, det var varmt i vattnet och sikten var riktigt bra. Vi såg stora bumphead parrotfish, yellowmargin triggerfish samt hundratals trevallies som bildar virvelvindar och som inte verkar ha något emot att ha en dykare i mitten som bara gapar av häpnad. Vraket som sådant var i princip helt täckt av korall men man kunde fortfarande simma igenom det och urskilja formen och interiören något. Vi gjorde två dyk på vraket och åt under ytintervallet en fantastisk lunch på en lyxig resort en bit bort. På kvällen beställde hela dykgänget hemkörd pizza (vi fick guida pizzabudet och åka med honom på våra scootrar till Robyns och Churchs hus). Till efterätt åt vi den fantastiska italienska glassen jag nämnde tidigare igen och visade de andra bilder från vår Komodoresa.

Ingen rast och ro: dagen efter var det dags att dra vidare till nästa kontinent. Vid midnatt skulle flyget till Australien gå så vi spenderade dagen med att äta en avskedslunch med alla vännerna i Ubud och shoppa det sista (bl.a. guldiga pashminasjalar till alla brudtärnor, skor till mig och souvenirer att ta med hem). Vi hyrde en chaufför som kom och hämtade oss på eftermiddagen och som körde runt oss till alla surf-outlets som ligger i närheten av flygplatsen där vi fyndade i mängder (hoppas vi) under ett par timmar. Utmattade efter shopping kom vi till flygplatsen och hade, tro det eller ej, ingen övervikt på bagaget och kunde glatt checka in för att sedan äta vår sista balinesiska måltid på ett tag innan vi hoppade på planet till Melbourne.

Och vad vi ägnade vår tid i Australien med ska Ville berätta mer om i vårt sista blogginlägg för den här resan. Även om vi är hemma nu så vill vi förstås göra ett bra jobb och skriva om hela resan och lägga upp några av de tusentals bilder vi tagit både över och under ytan!

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.