Posts Tagged ‘Thailand’

We ♥ Elephant Nature Park

Carro: Vi sparade visst det bästa till sist! Vår sista dag i Chiang Mai spenderade vi ca 1 timme norr om staden på ett enormt djurreservat för elefanter. Det är knappt någon idé att försöka beskriva i ord vår dag med dessa gigantiska och vackra djur men denna upplevelse är samtidigt något man vill dela med andra människor i hopp om att de också ska kunna åka dit någon gång.

Vi blev upphämtade av en minibuss tidigt på morgonen av vår guide som skulle ha hand om vår lilla grupp hela dagen. På vägen dit visade hon en dokumentär som har gjorts för Animal Planet som beskriver hur Lek, en liten thailändsk kvinna men med ett stort hjärta som har vigt sitt liv åt att rädda elefanter som farit illa. Enligt thailändsk tradition har elefanter i årtionden använts inom trädfällningsindustrin där de under slavlika förhållanden har tvingats bära tunga träd m.m. Detta är numera förbjudet i Thailand men majoriteten av de tiotusentals elefanter som användes till detta dog eller dödades innan förbudet drevs igenom. Vi fick på dokumentären bl.a. se en blind elefant vars ägare hade skjutit henne i ögonen upprepade gånger med en slangbella då hon hade vägrat arbeta efter att hon tvingats föda sin unge medan hon släpade tunga stockar uppför ett berg. Hennes unge lämnades kvar att dö. En annan elefant i dokumentären var Hope, den enda vilda elefanten som räddats och som numera bor i parken. Han får ha en bjällra runt halsen så man hör när trubbel är på väg berättade skämtsamt vår guide.

Man hoppas på att Hope ska kunna visa de andra elefanterna hur man klarar sig ute i det vilda sen om det blir aktuellt. Vår guide berättade att de håller på att se över möjligheterna att skaffa sig ännu mera mark så de kan ha en ”vild” del, men för detta krävs det både pengar och tid att utbilda lokalbefolkningen runtomkring så att de förstår att det är elefanternas mark och att de ska lämnas ifred. Även elefanterna måste ju förstås förberedas på att släppas ut på fri fot, eftersom det är en helt främmande värld för dem.

[singlepic id=116 w=420 float=center]

Väl framme i parken fick vi först kliva in i elefanternas kök, och jag har nog aldrig sett så mycket frukt/grönsaker på ett och samma ställe! Vattenmeloner, bananer, majs och annat låg i stora högar i väntan på att bli sorterade till stora plastkorgar som var märkta med varje elefants namn. Elefanterna var så bortskämda att de naturligtvis bara fick sina egna favoriter. Sen sattes vi i arbete helt enkelt. Vi gick ut till elefanterna och sen var det bara att sätta igång att mata! Man tog upp en frukt och så tog elefanten den tveklöst med snabeln ur ens grepp. Till de två ”små” elefantungarna fick man skala bananerna först för skalen hade de inget till övers för.

Matandet av elefanterna manifesterade kärlek vid första tuggan mellan mig, Ville och alla de elefanterna vi fick mata. Vi fick langa frukt till allt från 70-åriga damer och medelålders män till de ”små” elefantungarna där den ena var sju månader och den andra tio. Vi fick även mata en gravid äldre elefant som bara kunde stödja på tre av sina ben, då ena bakfoten var helt deformerad efter hon hade trampat på en landmina.

Efter deras lunch, var det dags for oss att äta. En väldigt stor vegetarisk buffé var uppdukad och vi åt oss ordentligt mätta medan vi såg ut över ”savannen” på alla giganter som knallade omkring. Det var sedan dags att bege sig ner för att svalka sig i floden. Både vi och elefanterna traskade ner och vi blev tilldelade hinkar så vi kunde duscha elefanterna ordentligt. Ett enormt vattenkrig bröt ut och det var ren lycka att få kasta hinkvis med vatten över dessa fantastiska djur som njöt av uppmärksamheten och servicen. Efteråt fick vi gå upp på en sorts balkong och titta på när elefantungarna badade med sina släktingar. Ungarna höll på att dyka och rulla runt och betedde sig som vilka barn som helst som har väntat på att få hoppa i och leka i vattnet!

Dagen avslutades med att vi fick gå ner och klappa elefantungarna och deras stora familj när de var uppe på land igen. Med oss då var även Lek som elefanterna mer än gärna tydde sig till. Vi hade sedan tidigare hört att man kunde komma till parken och volontärarbeta med att bygga upp parken ytterligare och ta hand om elefanterna och detta är något som vi känner att vi verkligen vill göra någon gång framöver! Det kostar 3000 kr att jobba där i en vecka men då ingår det mat, bungalow och förmodligen en hel del oförglömliga stunder med elefanterna kan jag tänka mig. Vi kommer nog önska oss detta i julklapp, så alla våra mammor och pappor där ute är beredda. 😉

[nggallery id=3]

Massage, marknader och matlagning i Chiang Mai

Carro: En eftermiddag besökte vi en skola för blinda barn och ungdomar. Vi hade hört talas om ett ställe där man kunde få massage av blinda personer men hade ingen aning om att det var unga skolelever, på en vanlig skola (som f.ö. har Thailands drottning som beskyddare) som tillhandahöll detta. Tydligen finns det en gammal tradition av blinda massörer/massöser i norra Thailand så det kändes intressant att få prova på detta!

Väl där, fick vi komma in i ett klassrum där det bl.a. fanns tre sängar. De satt elever och gav varandra fotmassage, en del satt vid ett bord och trädde halsband/mobilsmycken osv. De verkade inte speciellt överraskade över vårt besök utan ganska vana vid detta. Deras lärare tog emot oss och valde ut de elever som skulle ge oss traditionell thaimassage. Jag fick en ung tjej på 13 år men som, visade det sig, hade starka nypor. Under ca 1,5 timme  jobbade hon systematiskt langs med min kropp och gjorde ett riktigt bra jobb. Jag var så imponerad av hennes sätt att ta sig an massagen att jag låg och tittade på henne mest hela tiden. Det är väldigt intressant att se någon annan som har ett så välutvecklat känselsinne lokalisera sig runt massagesängen och förhålla sig till hur man ligger och hur de vill att man ska lägga sig (när man inte ens talar samma språk).

Även om det inte var den bästa thaimassagen jag fått så var det i allafall den mest intressanta och den som kanske gjordes med bäst inlevelse.

På söndagar förvandlas större delen av Chiang Mais gamla stadsdel till en livlig och färgrik marknad. Gatorna kantas av oändligt många stånd och, som om det inte redan var minimalt med plats att gå på, sitter det otaliga musikgrupper i mitten och uppträder. Vi köpte inte speciellt mycket men det var roligt att gå runt och strosa, kolla in allt från t-shirtar, smycken och träsniderier till all möjlig asiatisk mat. Vi unnade oss även en tokbillig massage (15 kr för en halvtimmes omvårdnad!) på gatan. Efteråt hittade vi till vår förtjusning ett sushistånd som vi snabbt satte i oss (sushin alltså, inte ståndet). Vi tänkte att inget lär väl framkalla magsjuka som rå fisk på en marknad i tropisk hetta men lyckligtvis blev det inget slagsmål om toaletten under natten.

Vi kunde ha ätit oss mätta för ett fåtal kronor på marknaden, men eftersom plånboken ändå var i stan (läs: Villes föräldrar) tänkte vi att vi bjuder in oss på en av stans finaste restauranger istället. Restaurangen hette The Gallery och låg precis invid floden Mae Ping. Vi åt en fantastiskt god middag ute på terassen tillhörande detta hundraåriga hus. Eftersom det var alla hjärtans dag fick vi damer varsin hjärtformad ballong som vi främst använde som vapen när herrarna i sällskapet sa något olämpligt. Vi avslutade kvällen på Le Brasserie som låg bredvid där vi drack läskande mojitos.

Så hur gick det då med vår matlagningskurs på restaurangen Taste From Heaven? Jo alldeles utmärkt tack, men det var hårt jobb! Vi slet i fyra timmar med att laga spicy papaya salad, tom yam, paneng curry, northern yellow curry, pumpasoppa, samosas, vårrullar och pad thai förstås. Men gott blev det och vi fick avnjuta ett överdåd av mat efteråt. All mat var vegetarisk och vi fick mycket bra information om vilka ingredienser och märken man kan köpa för att kunna tillaga de här rätterna både hemma i Sverige och ”hemma” i Khao Lak. Vi fick även varsin receptbok vilket säkerligen kommer att underlätta!

I övrigt ägnade vi våra dagar i Chiang Mai åt att promenera omkring och kolla in staden helt enkelt. Vi såg många väldigt vackra utsmyckade tempel (finns ungefär 300 buddistiska tempel där), vi strosade genom en stor dagsmarknad invid Mae Ping-floden och åt en fantastisk lunch på Blue Diamond, ett mysigt café (med inriktning på ekologisk och vegetarisk mat) som låg inbäddat i en vacker trädgård. Mycket lyckad vistelse om vi får säga det själva!

[nggallery id=2]

Resumé över våra två första veckor i Thailand!

I skrivande stund sitter jag på vårt finfina rum på 3 Sis Bed & Breakfast och tänkte försöka mig på att resumera de två veckorna som jag hittills har spenderat här i Thailand.
Efter en väldigt smidig flygresa ( tack för det Thai Air!) mötte jag upp Ville på Phukets immigrationskontor där han förlängde sitt visum. Jag blev hel igen efter 6 veckors längtan och saknad. Vi åkte vidare till Phi Phi och jag flyttade in i Villes lilla bungalow på Valentine’s. I en bungalow längre bort bodde Marcus, Villes vapendragare de senaste veckorna. Även om jag fick känslan av att jag störde lite i deras spirande ”bromance” så hade vi väldigt skoj de dagar som följde innan det skulle bli dags för Marcus att åka hem till Sverige. Vi ägnade oss åt att äta sen frukost på det söta lilla caféet bredvid, hänga lite på stranden, äta god middag och lyssna på, minst sagt intensiv, musik på Stones Bar på kvällarna. Däremellan hann vi med att göra ”fun dives” och ta massor med bilder. Ytterligare en ny dimension har lagts till dykningen nu när jag kan ta bilder på allt fint som jag får ta del av där nere.
Sedan var det dags för allvar- att ta sig an Padi Rescue Diver course. Med Ville som min instruktör gick det bra, trots kombinationen två mer eller mindre flamsiga Dive Masters (finnen Jussi och spanjoren Ramon), som spelade de olycksoffer som jag skulle rädda gjorde att Ville fick säga ifrån ibland. Ni förstår ju själva att det blir lite svårt att hålla en viss nivå av seriositet när man ska ropa ”can someone order a pizza please” istället för verklighetens ”can someone call emergency medical care” för att undvika missförstånd bland dykare runtomkring.
Nu är jag i alla fall en certifierad PADI Rescue Diver och känner mig stolt över det. Jag vet hur man ska rädda dykare som av olika anledningar hamnar i nöd både under och över ytan- men jag hoppas givetvis på att jag inte ska behöva göra det!
Sammanfattningsvis präglades vår tid på Phi Phi av socialt samkväm med de andra dykarna från Moskito Dive Center, sena middagar och trevliga barhäng (och så lite kortspel på verandan förstås). Många dyk, varav ett ballt nattdyk där vi dök kring Tsunami Memorial på havets botten. Ett monument som har satts upp för att hedra alla nationer som förlorade sina landsmän.
Efter Phi Phi åkte vi ”hem” till huset i Khao Lak för ett par dagars slappande. Vi bokade flygbiljetter och boende till Chiang Mai, boende i Bangkok och letade efter hus att hyra på Bali. Om det blir till att hyra hus eller inte har vi inte bestämt än, men det är något som vi gärna vill! Vi umgicks med Villes föräldrar över goda måltider och slappande i poolen. Jag streckläste Elisabeth Gillberts bok ”Committed” som, kort och gott var fantastisk.
Villes föräldrar, samt deras kollega Markus, bestämde sig också för att åka till Chiang Mai och här är vi nu. Det är väldigt spännande att vara i en ”storstad”, det är stor skillnad från ö-livet på Phi Phi och hemmalivet i Khao Lak. Trafikbuller, massa människor, affärer och stånd överallt, men trots det en väldigt välkomnande stad med spännande omgivning. Det är utsmyckade tempel överallt och glada orangeklädda munkar som bjuder in till ”munk chat” på speciella ställen.
Vi har hittills hunnit prova ”fish spa” där man stoppar ner fötterna i ett akvarium som är fullt av fiskar som älskar att äta döda hudceller och annat äckligt så de går till attack så fort fötterna har placerats på bottnen. Jisses vad det kittlades- har inte varit med om något liknande! Jag fick pressa ner mina ben genom att hålla mig hårt på låren för att inte reflexmässigt dra upp fötterna från en sådan pinande behandling. Men fötterna kändes faktiskt renare och lenare efteråt.
Vi har även besökt en skola för blinda barn och fått massage av några unga elever som bl.a. lär sig thai massage. Det var en häftig känsla att bli masserad av någon som bara kände sig fram- det blev mer instinktivt. Hon som masserade mig var 13 år men riktigt stark och jag är säker på att hon kommer bli en imponerande massös om det är det hon väljer att jobba med sen.
Idag ska vi lära oss att laga vegetarisk thaimat. Under tre timmar ska vi tillaga nio rätter som jag hoppas att vi kommer kunna bjuda på någon gång i framtiden! Eventuellt ska både vårt besök på skolan samt matlagningskursen bli uppkommande reportage i Hälsa.
Imorgon hoppas vi på att kunna ta oss utanför staden och besöka Doi Suthep, ett tempel som ligger uppe på ett berg, eller ev. ta oss till ett djurreservat för elefanter, där en kvinna har ägnat många år åt att ta hand om elefanter som farit illa och som, genom det här stället, informerar lokalbefolkningen och turister om dessa fantastiska djur.
På torsdag bär det av till Bangkok- en helt ny stad för mig att upptäcka!

Carro: I skrivande stund sitter jag på vårt finfina rum på 3 Sis Bed & Breakfast och tänkte försöka mig på att sammanfatta de två veckorna som jag hittills har spenderat här i Thailand.

Efter en väldigt smidig flygresa (tack för det Thai Air!) mötte jag upp Ville på Phukets immigrationskontor där han förlängde sitt visum. Jag blev äntligen hel igen efter 6 veckors längtan och saknad! Vi åkte vidare till Phi Phi och jag flyttade in i Villes lilla bungalow på Valentine’s. I en bungalow längre bort bodde Marcus, Villes vapendragare de senaste veckorna. Även om jag fick känslan av att jag störde lite i deras spirande ”bromance” så hade vi väldigt skoj de dagar som följde innan det skulle bli dags för Marcus att åka hem till Sverige. Vi ägnade oss åt att äta sen frukost på det söta lilla caféet bredvid, hänga lite på stranden, äta god middag och lyssna på, minst sagt intensiv, musik på Stones Bar på kvällarna.

Däremellan hann vi med att göra ”fun dives” och ta massor med bilder. Ytterligare en ny dimension har lagts till dykningen nu när jag kan ta bilder på allt fint som jag får ta del av där nere.

Sedan var det dags för allvar- att ta sig an Padi Rescue Diver course. Med Ville som min instruktör gick det bra, trots kombinationen två mer eller mindre flamsiga Dive Masters (finnen Jussi och spanjoren Ramon), som spelade de olycksoffer som jag skulle rädda, vilket gjorde att Ville fick säga ifrån ibland. Ni förstår ju själva att det blir lite svårt att hålla en viss nivå av seriositet när man ska ropa ”can someone order a pizza please” istället för verklighetens ”can someone call emergency medical care” för att undvika missförstånd bland dykare runtomkring.

Nu är jag i alla fall en certifierad PADI Rescue Diver och känner mig stolt över det. Jag vet hur man ska rädda dykare som av olika anledningar hamnar i nöd både under och över ytan- men jag hoppas givetvis på att jag inte ska behöva göra det!

Sammanfattningsvis präglades vår tid på Phi Phi av socialt samkväm med de andra dykarna från Moskito Dive Center, sena middagar och trevliga barhäng (och så lite kortspel på verandan förstås). Många dyk, varav ett ballt nattdyk där vi dök kring Tsunami Memorial på havets botten. Ett monument som har satts upp för att hedra alla nationer som förlorade sina landsmän.

Efter Phi Phi åkte vi ”hem” till huset i Khao Lak för ett par dagars slappande. Vi ägnade delar av dagarna till att bokade flygbiljetter och boende till Chiang Mai, boende i Bangkok och letade efter hus att hyra på Bali. Om det blir till att hyra hus eller inte har vi inte bestämt än, men det är något som vi gärna vill. Vi umgicks med Villes föräldrar över goda måltider och slappande i poolen. Jag streckläste Elisabeth Gillberts bok ”Committed” som, kort och gott, var fantastisk!

Villes föräldrar, samt deras kollega Magnus, bestämde sig också för att åka till Chiang Mai och här är vi nu. Det är väldigt spännande att vara i en ”storstad”, det är stor skillnad från ö-livet på Phi Phi och hemmalivet i Khao Lak. Trafikbuller, massa människor, affärer och stånd överallt, men trots det en väldigt välkomnande stad med spännande omgivning. Det är utsmyckade tempel överallt och glada orangeklädda munkar som bjuder in till ”munk chat” på speciella ställen.

Vi har hittills hunnit prova ”fish spa” där man stoppar ner fötterna i ett akvarium som är fullt av fiskar som älskar att äta döda hudceller och annat äckligt så de går till attack så fort fötterna har placerats på bottnen. Jisses vad det kittlades- har inte varit med om något liknande! Jag fick pressa ner mina ben genom att hålla mig hårt på låren för att inte reflexmässigt dra upp fötterna från en sådan pinande behandling. Men fötterna kändes faktiskt renare och lenare efteråt.

Vi har även besökt en skola för blinda barn och fått massage av några unga elever som bl.a. lär sig thai massage. Det var en häftig känsla att bli masserad av någon som bara kände sig fram- det blev mer instinktivt. Hon som masserade mig var 13 år men riktigt stark och jag är säker på att hon kommer bli en imponerande massös om det är det hon väljer att jobba med sen.

Idag ska vi lära oss att laga vegetarisk thaimat på restaurangen Taste From Heaven. Under tre timmar ska vi tillaga nio rätter som jag hoppas att vi kommer kunna bjuda på någon gång i framtiden! Eventuellt ska både vårt besök på skolan samt matlagningskursen bli kommande reportage i tidningen Hälsa.

I morgon hoppas vi på att kunna ta oss utanför staden och besöka Doi Suthep, ett tempel som ligger uppe på ett berg, eller ev. ta oss till ett djurreservat för elefanter, där en kvinna har ägnat många år åt att ta hand om elefanter som farit illa och som, genom det här stället, informerar lokalbefolkningen och turister om dessa fantastiska djur.

På torsdag bär det av till Bangkok- en helt ny stad för mig att upptäcka!

[nggallery id=1]