Posts Tagged ‘Ubud’

Eat, Dive, Love

Carro: Väl tillbaka från vårt dykäventyr runt Komodo såg vi fram emot en avslappnad tid i Ubud. Vi flyttade in i vårt fina hus Rumah Tinggi som betyder ”det höga huset”, vilket innebar en vacker utsikt över husens gemensamma pool samt över muren till risfälten. Vi blev väl omhändertagna av byns främsta hushållerska, Taman, som varje dag hälsade med ett stort leende och alltid var redo att svara på frågor eller ge information om allt vad en gäst kan tänkas vilja veta. Varje morgon kom hon till vårt hus med frukost, yoghurt och färsk frukt! Eftersom vi numera hade ett eget kök kunde vi själva lägga till god juice, rostat bröd med div. pålägg, kaffe och annat som utgör en fulländad hotellfrukost.

Det är svårt att beskriva stämningen och miljön i Ubud. Trots att det är fullt med folk så är alla så avslappnade och det känns aldrig stressigt trots alla affärer, restauranger och oräkneliga personer som frågar om man behöver en taxi. Hela atmosfären inbjuder till att varva ner och ta hand om sig själv, andra och miljön — de ekologiska restaurangerna, hantverksaffärerna, utflykterna som erbjuds runtom på Bali, Ubuds otaliga span samt yogastället Yoga Barn som verkar som ett nav för ett flertal olika systerorganisationer.

Låter det flummigt? Det är det utan tvekan. Vid ett svagt ögonblick beskrev jag restaurangen Kafé som en institution för sökande kvinnor som har läst Eat, Pray, Love och som sitter och smuttar på sin dagliga shot av vetegräs och läser uppföljaren Committed. Dessa kvinnor är förstås ljusår från mig själv, som läst båda böckerna men aldrig någonsin skulle välja någon gräslig shot framför en färskpressad ananasshake! Hursomhelst, har man ett öppet sinne och låter alla själasökande yogisar göra sitt så är Bali (och speciellt Ubud) en av de finaste platserna man kan besöka.

Vi tog del av yogakulturen en dag då vi provade den något utmanande formen Forrest yoga, som handlar mycket om balans och corestabilitet. Det var roligt, svettigt och vackert i och med att klasserna hålls på övervåningen i ovan nämnda Yoga Barn så man ser ut över risfälten medan man koncentrerar sig på att inte trassla in sig för mycket i olika svåra positioner.

Under våra första dagar i Ubud njöt vi av det rika restaurangutbudet, hårdhänt massage för både fötter, nacke och rygg, fantastisk italiensk glass (som förmodligen smakar bättre än vad den gör i Rom), shopping, avslappnande dopp i vår pool och trevligt umgänge med våra vänner Robyn och Church. Som Ville nämnde i vårt förra blogginlägg firade vi även Nyepi i dagarna två. Vi har många bilder på de fantastiska ogoh-ogoh-statyerna som paraderades runt huvudgatorna och den stora ängen/fotbollsplanen mitt i Ubud.

Robyns vän Mary kom dagen efter Nyepi och hon flyttade in i huset bredvid vårt. Vi lät henne vila en dag efter hennes långa flygtur, men drog sedan med henne ner till södra Bali på kvällen. Vi hade hyrt en chaufför med en stor bil och åkte sammanlagt sju personer tillsammans till en restaurang på stranden där de grillade färsk fisk och skaldjur på kokosnötsskal. Vi åt åtskilliga kilon räkor, musslor och fisk och det smakade himmelskt. Att resan tur och retur tog cirka fyra timmar gjorde alltså ingenting!

Dagen efter så drog vi och Mary ut på en guidad cykeltur. Vi blev upphämtade på morgonen och åkte bil till en plats närheten av Balis högsta punkt, Gunung Agung, som är en 3142 meter hög aktiv vulkan. Vi åt frukost och njöt av den mäktiga utsikten över detta gigantiska berg innan vi åkte vidare till en kaffe- och chokladodling. Vi fick lära oss om hur kaffe och choklad blir till och fick smaka på olika sorters kaffe, varm choklad och té. Vi smakade bland annat på det exklusiva kaffet kopi luwak som utvinns ur spillningen av det kattliknande djuret indisk palmmård. Palmmården äter bara de bästa sorterna av kaffebönorna, och efter att de har passerat djurets system kan kaffebönorna (som djuret inte kan smälta) plockas ur dess avföring för rengöring och rostning. Man måste ju prova allt eller hur? Efter besöket hoppade vi på våra cyklar och lyckligtvis var det i princip bara nedförsbackar på hemvägen. Vi stannade och tittade på risfälten och fick veta mer om dessa, som är en stor del av Balis kultur. Vi fick även veta mer om hinduismen, olika ritualer, kastsystemet och familjelivet. Turen avslutades hemma hos den balinesiska familj som äger cykeltursföretaget där vi bjöds på en superb balinesisk buffé.

Mary fick inte vila sig än, för dagen efter cykelturen åkte vi ner till Tulamben och dök på vraket USS Liberty som sjönk 1942. Mary hade aldrig dykt tidigare men fick hjälp av Robyn och Church. Med oss hade vi även vår vän Magnus som kom till Bali dagen innan samt en holländsk tjej som var med på cykelturen. Vraket var fantastiskt att dyka på, det var varmt i vattnet och sikten var riktigt bra. Vi såg stora bumphead parrotfish, yellowmargin triggerfish samt hundratals trevallies som bildar virvelvindar och som inte verkar ha något emot att ha en dykare i mitten som bara gapar av häpnad. Vraket som sådant var i princip helt täckt av korall men man kunde fortfarande simma igenom det och urskilja formen och interiören något. Vi gjorde två dyk på vraket och åt under ytintervallet en fantastisk lunch på en lyxig resort en bit bort. På kvällen beställde hela dykgänget hemkörd pizza (vi fick guida pizzabudet och åka med honom på våra scootrar till Robyns och Churchs hus). Till efterätt åt vi den fantastiska italienska glassen jag nämnde tidigare igen och visade de andra bilder från vår Komodoresa.

Ingen rast och ro: dagen efter var det dags att dra vidare till nästa kontinent. Vid midnatt skulle flyget till Australien gå så vi spenderade dagen med att äta en avskedslunch med alla vännerna i Ubud och shoppa det sista (bl.a. guldiga pashminasjalar till alla brudtärnor, skor till mig och souvenirer att ta med hem). Vi hyrde en chaufför som kom och hämtade oss på eftermiddagen och som körde runt oss till alla surf-outlets som ligger i närheten av flygplatsen där vi fyndade i mängder (hoppas vi) under ett par timmar. Utmattade efter shopping kom vi till flygplatsen och hade, tro det eller ej, ingen övervikt på bagaget och kunde glatt checka in för att sedan äta vår sista balinesiska måltid på ett tag innan vi hoppade på planet till Melbourne.

Och vad vi ägnade vår tid i Australien med ska Ville berätta mer om i vårt sista blogginlägg för den här resan. Även om vi är hemma nu så vill vi förstås göra ett bra jobb och skriva om hela resan och lägga upp några av de tusentals bilder vi tagit både över och under ytan!

Från Ubud till Labuan Bajo

Carro: Just nu sitter jag på terassen utanför vårt hotellrum på Green Hill i Labuan Bajo, Flores och ser ut över hamnen och den vackra skärgården. Igår eftermiddag när vi kom hit hade vi precis överlevt en 26-timmars resa bestående av nattbuss, färja, minivan och färja igen-pust och stön (alla flyg till Flores var uppbokade och denna resrutt kostade en fjärdedel av flygbiljettspriset). Så nu sitter vi här och ska snart bege oss ner till stan för att boka en liveaboard, skälet till att vi har tagit oss såhär långt österut i Indonesien.

Men vad har vi då haft för oss sen vi lämnade Sydney (och min påse kläder) för att åter ta oss till varmare breddgrader och Bali? Svaret är att vi mest har slappat, planerat vår vistelse i Indonesien och tänkt igenom i vilken ordning vi vill ta oss runt till de fem eller så av 14000 öar vi hinner med att besöka den här gången.

Vi började som sagt på Bali, där vi plötsligt inte hade någonstans att bo när vi landade. Detta faktum kom faktiskt att ändra på hela vår tidigare planering för denna del av resan. Vi hade nämligen försökt att boka ett hus i Desa Sanctuary när vi fortfarande var i Sydney. Desa ägs av ett äldre amerikanskt par och de erjbuder olika sorters hus i en väldigt mysig miljö. Men av olika skäl lyckades vi inte riktigt få ihop bokningen, så när vi satte oss på planet för att flyga dit hade vi i sista minuten ordnat så att vi kunde sova den första natten hos våra vänner Church och Robyn. Dagen efter skulle det visa sig att Desa hade skickat ett mail till oss där vårt tilltänkta hus precis hade blivit ledigt medan vi satt på planet, men detta såg vi ju inte förrän dagen efter och då hade vi redan bestämt ett annat upplägg för vår vistelse.

Vi stannade två nätter i Ubud, Bali och bodde alltså hos våra vänner i deras hus. Inte nog med två familjära ansikten, i huset bodde även Hiro, en 2½ månad gammal hundvalp som trots sina tama försök att skrämma iväg oss främlingar med vad han trodde var riktiga hundskall, senare la sig på rygg och ville bli kliad, lekt och gosad med. Kvällarna ägnade vi åt att prata om Balinesisk kultur (som skiljer sig mycket från övriga Indonesien), berätta om vad som har hänt i våra liv sen vi sågs i Thailand för ett år sedan och förstås prata om Church och Robyns liv på Bali. De har bott här i ca 6 månader nu och jobbar med Bali Spirit Fesitval, som är ett stort arrangemang med olika yoga-workshops, musikevents, organisk frukt- och grönsaksmarknad och mycket mer. Vi besökte även en organisk restaurang, åkte förbi Monkey Forest som är en helig plats fylld med apor och som vi ska besöka mer när vi kommer tillbaka och bokade så småningom ett hus där vi ska bo de sista tio dagarna i Indonesien.

Från Ubud åkte vi, med hjälp av minibuss och speedboat, till den lilla ön Gili Trawangan, som ligger sydväst om Bali. Denna ö är känd för att ha en väldigt avslappnad atmosfär och det man gör allra bäst där är att slappa, så det var vad vi gjorde. Under våra sex dagar där så tog vi långa sovmorgnar i vår mysiga bungalow, åt frukost på stranden, snorklade, bloggade, läste och hade det bra. Vi snorklade i det klarblåa 30° varma vattnet vilket senare ledde till att vi ägnade en dag åt att dyka på två olika ställen runt ön. Under våra dyk som var överraskande bra (vi hade hört att dykningen inte skulle vara speciellt spektakulär) såg vi bl.a. bläckfiskar och flera sköldpaddor, och icke att förglömma de små makrodjuren, olika sorters färgglada nackensnäckor (nudibranches) som är olika små sniglar utan skal.

Vi gick även runt hela ön, vilket tar ca 2½ timme (iallafall om man stannar och fotar ganska ofta som Ville gjorde) i solnedgången och skymningen vilket var ett litet äventyr speciellt när man har foträta skor såsom flip-flops på sig. Och för andra gången under vår resa fick vi se ett snorkeltest, den här gången för två svenska divemasters. Detta var dock mycket snällare än det på Phi Phi och inte riktigt lika blött.

Från Gili T (som vi säger i branschen) åkte vi sedan till den förhållandevis stora ön Lombok för att försöka styra upp våra möjligheter att ta oss vidare till Flores. Vi stannade bara en natt på ett billigt men fint hotell, Batu Bolong i Senggigi. Lombok är en ö som definitivt kräver en längre vistelse för att kunna beskrivas, men av det jag såg verkar det som den innehåller det mesta. Vackra berg, vidsträckta stränder och storstäder (i huvudstaden Mataram bor det en miljon människor), små fiskebyar och stora lyxiga resorts och allt däremellan. När det stod klart att vi inte skulle få ett flyg till Flores förrän den 8:e mars så bestämde vi oss för att ta pinan-i-arslet (pardon my french) alternativet men vi klarade det eftersom undertecknad nu sitter och svettas i Labuan Bajo som tidigare nämnts.

Trots oklara avgångstider som ledde till många och stressande väntetimmar, friåkare som nästan satt i knäet på oss stundvis, en väldigt engagerad indonesisk lärare som ville prata skolsystem, jordbrukssystemet i Sverige samt pedagogik/didaktik, alltmedan han övade sin engelska med mig under den sista färjeturen (när det jag ville mest var att sova) och inte minst de otaliga indoneser som i princip säger vad som helst för att lura en att betala överpriser (detta verkar dessvärre gälla generellt för större delen av Indonesien och kan vara mer än tröttsamt när man kommer på en själv med att knappt våga lita på någon information man får för att man tror att man blir lurad), så kan jag iallafall säga att vi har det fantastiskt här. Vi njuter av värmen, maten och människorna och blir ständigt påminda om att vi är i en av de största muslimska samhällena i världen, då vi ibland blir (speciellt jag känns det som) uttittad som om vi vore från utomjordingar, vilket kanske var som allra tydligast nu när vi åkte som de enda turisterna från Lombok till Flores. Även de ständiga utropen från minareterna här i närheten, som mest låter som olika besatta och röstuppvärmande övningar, låter oss inte glömma att vi är legal aliens här.

(Vi har tyvärr inte hunnit skriva några bildtexter till bilderna nedan än, men det kommer så snart vi har tid! Ni får föreställa er lite roliga beskrivningar så länge!)